bloggotland

I morgon är möte på bygdegården i Hamra om Vändburgs hamn kl 13. Det lär bli välbesökt. Region Gotland vill sälja hamnen och slippa underhållet. En exploateringsföretag anmälde sig med en plan om 80-100 småhus, restaurang m m. Då brakade det loss både bland bevarare och de som vill utveckla. Vändburg ligger förstås inom strandskydd och det är av riksintresse för naturvård och fiske. Samtidigt är det en djup hamn byggd på 80-talet genom att man sprängde hamn ur ett markområde på land. Avsikten var att underlätta för fisket som då ännu var ganska livligt här nere. Tiderna har förändrats och några fiskebåter syns sällan i hamnen. Däremot fritidsbåtar. I den plan som föreligger för Storsudret förordar regionen och länsstyrelsen att hamnområdet bebyggs för fritidsändamål. Hamrabor och fritidsboende har protesterat mot planerna och vill ha en utveckling på längre sikt och med mindre exploatering. Och att utbyggnaden inte sker genom ett företag utifrån utan genom ”bygdens folk”.

Jag kan inte hamnens historia. Jag vet att där var ett fiskeläge och en liten hamn. Att man byggde den nya intill på tidigt 80-tal. Men vem som ägde området då vet jag inte. Att kommunen köpte markområdet  och fick statsbidrag och byggde hamnen för 12 miljoner kan man läsa sig till. Men har man för den skulle ”rätt” att sälja hamnen till högstbjudande? Eller tillhör den Hamraborna?

Jag tror faktiskt folk här nere tycker det senare. Stranden har ju alltid varit allmänning eller varit lottad  i smala remsor till de olika gårdarna för släkets skull. Eller sandstenens. I det här fallet har man i socknen gått samman med fritidsboende och bildat en förening och anhållit om att själva få ansvara för utvecklingen. Det är väl inte helt säkert att alla är överens om utbyggnaden. Men vad man är ense om är att exploateringen bör ske lokalt. Det kommer föreningen att klara. Och man kommer säkert att hålla sig inom regionens riktlinjer. Kanske borde Region Gotland lämna tillbaka marken till socknen. Och se hamnutbyggnaden som en gåva från staten till socknen i första hand?

Kom till Hamra och säg vad du anser i morgon!

Idag sade Stefan Löfén att han är feminist.

Igår skrev jag ”Tänk på livet som en dualism med två krafter som är aktiva och tillsammans får de fart på ditt liv som är som en boll. Krafterna skapar en dynamik som ger utveckling.” Idag snubblade jag på den här intressanta artikeln ”The Truth: Creativity Comes From Blending Dissonant Goals Into Radical Harmony” av Fabio Sergio och jag kände att ”WOW, den här artikeln handlar om den där dualismen som en kreativ kraft för utveckling som jag skrev om igår!”

Successful creative thinkers see opposites and apparently contradicting goals not just as a potential for dissonance, but as an opportunity for dynamic harmony. Översättning: Framgångsrika tänkare ser inte motsatser och till synes motsägelsefulla mål bara som en möjlig dissonans, utan som en möjlighet till dynamisk harmoni.

Men det är också en artikel om intuition kontra handlingar baserade på analys och planering.

Is innovation the result of the prophetic reflections of lone creative geniuses, or instead the fruit of the collaboration of a group of talented contributors working together? Does innovation come pushing out ideas that start as flashes of individual insight, or from taking the time to learn what users want? Översättning: Är innovation resultatet av profetiska reflektioner av ensamma kreativa genier eller snarare frukten av samarbete i en grupp med talangfulla medarbetare? Kommer innovationen när vi knuffar fram idéer som börjar som blixtar av individuell insikt, eller när vi tar oss tid att lära oss vad användarna vill ha?

På något sätt fick det här mig att tänka på min mamma Runborg (1918–1997). Hon hade ett intressant sätt att åstadkomma saker. Folk tyckte antagligen att hon var snäll, rolig och kanske charmig, men jag tror inte att de tänkte på henne som intelligent eller logisk. Vilket var en felbedömning… Hon hade ett klokt sinne men det fungerade inte riktigt på det sätt som de flesta förväntar sig. Du kunde tolka hennes beteende som vimsig eller förvirrat och så plötsligt agerade hon som en blixt från klar himmel och gjorde det exakt rätta! Det var ganska remarkabelt att betrakta!

Min mamma Runborg på födelsedagen, kanske 1984?

Min pappa Nils (1916–2004) hade ett mer strukturerat sätt att tänka. Han lärde sig saker steg för steg, mycket metodiskt. När han var ung spelade han schack med sina vänner och han berättade många berättelser om ”schackkungen på Gotland” från den tiden, jag tror att hans smeknamn var ”Chasse May” (men jag är inte säker och det är för sent att fråga pappa). Chasse hade ett mycket speciellt minne och kunde spela schack utan att ens titta på schackbrädet. Ja faktum var att han kunde spela schack med två personer samtidigt utan att titta på något av schackbrädena. Hursomhelst, min pappa introducerade schack för min mamma och de hade mycket kul när de spelade ihop. När jag var tonåring var det många personer som spelade schack med mina föräldrar i vår sommarstuga. Det började som en kul grej men så förändrades det till att bli hårda utmaningar. Min mamma var den enda kvinnan som spelade när grannar och vänner kom för att spela. Jag tror att de där männnen förväntade sig att det skulle vara lätt som en plätt att besegra min mamma. Kanske hade de läst böcker av Bobby Fischer eller ägnat timmar åt att tänka ut smarta drag, men de räknade inte med min mammas överraskande beteende. Hon tänkte inte så som det var meningen att hon skulle tänka. Hon besvarade inte deras drag så som de hade planerat. Hon skakade om deras förmåga att tänka med till synes ologiska drag och så plötsligt gjorde hon sina riktigt smarta drag och PANG – deras kung föll död… Behöver jag säga att de här männen blev vansinniga? De ville ha revansch, revansch och revansch. Min pappa bara log och njöt av att vara gift med den här märkligt kloka kvinnan. Hon följde sitt eget huvud och hon använde det ofta till att göra livet gladare för barn och ensamma, äldre personer. Hon följde inte konventionen för hur man beter sig med andra, men hon var mycket uppriktig i sin vilja att göra folk glada, att få krydda deras vanliga liv med lite äventyr. Ibland kunde hon vara lite distanserad som mamma och i egenskap av hennes dotter kunde hon göra mig besviken genom att inte lyssna men så plötsligt var hon på min våglängd och med skarp precision sa hon de absoluta rätta orden. Hon lärde sig aldrig att fostra barn efter några böcker (eller, hon försökte med min storasyster, men det fungerade inte så bra så hon slutade), det var helt naturligt för henne och ju äldre jag blir, ju bättre förstår jag hur storartad hon faktiskt var som mamma. När jag var fyra år bodde vi på fastlandet. Min mamma och jag reste till Gotland i mars för att fira min mormors födelsedag. Min mamma planerade att köpa en lammskinnspäls och tog därför med sig 200 kronor. (Jag kan inte fatta att hon förväntade sig att kunna köpa en lammpäls för bara 200 kronor, men jag antar att de verkligen var så billiga på den tiden?). På festen träffade hon en äldre man och det visade sig att han hade en tomt och min mamma blev intresserad av att köpa. Han hade inte riktigt tänkt på att han skulle sälja men han frågade vad hon skulle vilja betala. ”Tja, jag antar att skulle kunna ge 200" sa hon och eftersom ingen av dem hade en aning om hur man värderade mark, så kom de överens om att hon skulle komma och inspektera tomten och kanske köpa den nästa dag. Fast, sen blev min mamma orolig och ringde pappa. Kanske försökte den gamla mannen lura henne? Var kanske 200 kronor för dyrt? Min pappa trodde inte sina öron. Köpa en tomt för bara 200 kronor? Han svarade ”Jag bryr mig inte om hur den där tomten ser ut, bara köp den!”. Och så skedde. När hon sålde tomten ungefär 15 år senare var de många nollor fler i priset… Fatta att min mamma kunde göra ett så smart drag bara på ett infall? Jag tycker det är imponerande. Jag tror att jag är en mix av mina föräldrars två typer av intelligens. Jag har det där logiska och analytiska tänkandet efter pappa, men då och då överraskar jag mig själv när jag gör saker utan att veta exakt varför – och väldigt ofta visar det sig vara smarta drag. Men jag tror att jag dessutom har en slags hopkopplande intelligens som jag har haft möjlighet att utveckla mer än vad mina föräldrar kunde, delvis med hjälp av internet men också därför att jag har ett stor kontaktnät – jag känner många personer och det innebär att jag exponeras för fler idéer som jag kan koppla ihop med varandra. I mitt yrke, när jag jobbar med marknadskommunikation, använder jag en hel del av min logik och analysförmåga, men det är i magkänslan som jag VET om jag har kommit på en bra lösning. Så, hur kan vi bli mer innovativa och kreativa? Om du frågar mig så tror jag att det är nödvändigt att ha med ingrediensen ”överraskning”. Utan överraskning kommer resultatet bara att bli det förväntade. Eller hur?

Pannacotta är en utav mina absoluta favoritdessert. Enkel, lätt att variera och sagolikt god. För något år sedan hittade jag ett recept på pannacotta gjord på mjölk istället för grädde. Det har blivit en riktig klassiker hos mig. Inte bara för att det spar in på en del kalorier utan för att den blir så otroligt krämig. Den behöver dock lite längre tid i kylen än varianten gjord på grädde.

Idag delar jag med mig av min violvariant som också blir mitt bidrag till Söta sakers utmaning:

 

Violpannacotta med lakritsströssel 4port

3 gelatinblad 1 vaniljstång 4 dl mjölk (3%)

3 msk strösocker

1 msk violessens (som man gör shot på)

4tsk lakritsströssel

Lägg gelatinbladen i kallt vatten i ca 5 minuter. Halvera vaniljstången och skrapa ur fröna. Koka upp mjölk, socker och vaniljfrön. Dra kastrullen från värmen och låt blandningen svalna något. Blanda ner violessensen och smaka av. Rör ner gelatinet så att det löser sig. Häll mjölkblandningen i fyra glas. Ställ att stelna i kyl minst 3 timmar. Strö över lite lakritsströssel precis innan servering!

Mass Effect-nörden i mig slog i taket när den såg den här modellen av m-8 Avanger Assault Rifle. Galet grym. Tänk att ha den hängandes på väggen hemma. Sweeet! Värdet är tyfligen 4 600 kronor. Fast det är irrelevant i sammanhanget. Den hade varit lika cool om den kostat 300 kronor. Fast jag antar att prist även bidrar till en mer verklighetstrogen känsla när man håller i den.

Kan ju passa på att tipsa då om att den går att vinna om man förhandsbokar spelet hos Game.se eller CDON.com.

Förresten, det är fasen inte långt kvar tills spelet kommer. Inte långt alls. Så jag har börjat förbereda mitt spelande för att känna mig förberedd. Först ska jag ta mig igenom FFXIII-2 som jag hoppas trillar ner i lådan snart. Det släpps ju på tisdag och jag har bokat spelet tillsammans med en Level-prenumeration. Med andra ord borde jag ta mig igenom Alan Wake innan tisdag. Helgprojekt!

Efter FF räknar jag alltså med Mass Effect 3 och därför får gärna Blizzard skjuta upp releasen av Diablo III så att jag kan ta mig an det i lugn och ro efteråt. Grejt med ett så grymt spelschema inplanerat. Den här våren ser awsome ut!

Nu har min käre sambo fått nog av min egenhändigt designade hörnsoffa av lastpallar. Är innerligt tacksam att jag ändå fått behålla den så här länge, och jag kan faktiskt hålla med honom om att det är dags att förnya sig lite. Dessutom är inte vita sofföverdrag sådär jättepraktiskt med två barn i familjen. Visst, man kan ta av dem och tvätta. Men ärligt talat, hur ofta gör man det? Nu inväntar vi en leverans från IKEA innehållandes en 3-sitsig mörkgrå Karlstad. Till det tänkte jag mig två svarta (och grymt bekväma!) Storsele och eventuellt en härlig schäslong. Lite piff på det, och jag tror att det kommer bli riktigt hemtrevligt i vardagsrumshörnan!

Det här med att finnas som företag på Facebook känns väl idag som en självklarhet. Finns man inte där så finns man knappt alls.

Eftersom det dessutom är så lätt och inte kostar så mycket mer än tid, så finns det egentligen ingen anledning att inte finnas där. Det skulle väl vara om hela ens målgrupp (inklusive presumtiva kunder) inte alls är representerade där. Men finns den målgruppen idag?

4,6 miljoner svenskar på Facebook. Den grupp som har ökat mest senaste tre månaderna är 45-54 år.

Men trots att Facebook är ganska tydliga i sina villkor om vad man får göra, och inte får göra, så ser jag nästan varje dag att företag gör fel. Det är inte alltid dessa fel ses som fel, varken av de själva eller av kunderna.

Men i många fall så bryter man mot det Terms of Service som man själv godkänner när man skaffar ett konto.

Vad är det för misstag man gör, och vad kan hända om man inte gör rätt?

För det första. Facebook är väldigt tydliga med att profiler är till för privatpersoner. Inte för företag. Man får inte göra fiktiva profiler helt enkelt. Inte ens i undervisningssyfte.

Man får heller inte ha mer än en profil per person. Man får alltså inte skapa en privat profil och en jobb-profil. Att det dessutom inte är speciellt bra från andra perspektiv tar vi en annan gång. (Man kan skapa ett företagskonto för att hantera en Facebook-sida och annonser, men bara en person per konto, och den personen får inte ha ett annat konto.)

You will not provide any false personal information on Facebook, or create an account for anyone other than yourself without permission.

You will not create more than one personal profile.

Som företag ska man skapa en sida. En företagssida. Det finns tyvärr inga andra alternativ. Man kan ha 1000 åsikter om vad man vill, tycker är bättre och så vidare, men vill man använda denna tjänst, som är gratis, så bör man följa Facebooks villkor.

Men vad kan hända? Det enda som händer när det uppdagas att din profil är ett företag, eller att du har två profiler, är att profilen raderas. Ofta helt utan förvarning. Alla dina kontakter du har jobbat upp försvinner i ett trollslag. Du kan dessutom få svårt att registrera en ny profil efter att den har raderats.

Närpolisen på Gotland registrerade först en profil och fick snabbt över 1000 vänner. För dom fyllde det verkligen sitt syfte. De fick en personlig kontakt och man kunde skicka privata meddelanden till dom.

Men de ville inte riskera att allt försvann så de skapade en sida och bad alla ‘gilla’ den istället. Men för att också ha kvar det personliga så valde Tryggve Karlsson att uppmana alla att även bli vän med honom. I mina ögon gjorde de så rätt man bara kan. Han blev Tryggve Polis Karlsson med hela Gotland och han drar sig inte för att vara personlig heller.

Tävlingar på Facebook

Det här är ett minfält. De flesta bryter mot minst en av Facebooks regler när det gäller tävlingar.

Promotions on Facebook must be administered within Apps on Facebook.com, either on a Canvas Page or an app on a Page Tab.

You must not use Facebook features or functionality as a promotion’s registration or entry mechanism. For example, the act of liking a Page or checking in to a Place cannot automatically register or enter a promotion participant.

You must not use Facebook features or functionality, such as the Like button, as a voting mechanism for a promotion.

You must not notify winners through Facebook, such as through Facebook messages, chat, or posts on profiles (timelines) or Pages.

Däremot verkar man kunna kräva att för att få vara med i tävlingen, så måste man gilla en sida, checka in på en sida eller ta del av en applikation.

You must not condition registration or entry upon the user taking any action using any Facebook features or functionality other than liking a Page, checking in to a Place, or connecting to your app. For example, you must not condition registration or entry upon the user liking a Wall post, or commenting or uploading a photo on a Wall.

Det är likadant här, det är lätt att tävlingen raderas. Det kan ju vara lockande att testa, och som bilden ovan visar, Julia Hultgren fick riktigt stor respons på sin tävling. Antalet personer som numer gillar Julia Hultgren på Facebook har ökat med flera 100%.

Helen Alfvegren har skrivit mer om dessa villkor från Facebook.

Torsdagar är vår lediga dag från skolan. Då jobbar jag hemma på gården, tar hand om djuren och sköter papper. Jonas är oftast iväg och klipper. Jag brukar vara väldigt disciplinerad på min hemarbetsdag och ta vara på varje minut. Men idag kunde jag inte låta bli att lämna allt för en stund.

Solen sken på nysnön när Lady och jag gick vår elvakilometersronda runt Silte. Fantastiskt vackert var det. Stina undrade här i kommentarerna vad jag gör när jag vill koppla av och varva ner. Jo, jag går en lång långpromenad. Helst i raskt tempo med stavar. Jag har en app i mobilen som talar om hur fort jag går och hur långt jag går, då sporrar man sig själv att gå snabbare. Appen visar till och med på en karta hur jag gått.

När jag går så försvinner många onda tankar ur huvudet och de bra tankarna tar överhanden.

Lady har bara bra tankar. Hon älskar snö och minusgrader och var ett enda stort leende hela hon. Tyvärr fick jag inte på henne någon väst idag så hon var lite svår att se där i snön.

Jonas missade långpromenaden då han var på RS i stan och sedan lammklippning i Källunge. Vendla tyckte att luntan inför RS-mötet var väldigt tjock.

- Har du verkligen läst hela den här? frågade hon.

- Jajamensan! svarade Jonas. Ska man hänga med i vad som händer på Gotland så måste man ligga i och läsa.

- Ameh, så här mycket händer det väl inte på Gotland? var kommentaren då.

Och sedan undrade hon vad regionen har för typ av häftapparat som kan trycka igenom allt det här.

I helgen blev det en avbokning av lammklippning så då kanske vi kan börja klippa våra egna tackor. Oj, det är väl snart dags för gasbrandsvaccinering också?

Nu ska jag ut och lägga i pannan en sista gång och sedan blir det sängen. Alla andra sover redan. Henning fick för sig att han skulle campa på golvet i sitt rum och sova i sovsäck. Nu har han visst ändrat planerna för sist jag såg honom låg han i vår säng, i sovsäck, och sussade så sött med fadern.

/ Mien

/ Mien

Stefan Löfvén var inget namn för mig. En fackpamp, metallare,  knappast  kvinnornas man ( motståndare till kvinnopotter), som förordar ”miljonprogram” för jobben (jag associerar förstås till 60-talets miljonprogram för byggande av hyreshus och rivning av de svenska stadskärnorna), som vill ha tätare kontakt med näringslivet, (inga småföretagare här inte), som förespråkar vapenindustri och kärnkraft. Och med Sven- Erik Östenberg som parhäst. För mig är de den personifierade betongen. Jag håller med Lotta Gröning i Expressen ”Det här är en av de sämsta lösningar som man kan tänka sig”. Hon tror inte botten är nådd för socialdemokratin. Dessvärre har hon nog rätt.

Det finns 50% väljare ungefär, som är kvinnor. I min föräldrageneration röstade kvinnan som mannen bestämde. Jag tror inte det är så längre. Och det Löfvén företräder har jag svårt att tro appellerar till de socialdemokratiska kvinnorna. Sen får han vara hur ”pålitlig” som helst.

Vad gör man när bilen pajar och det inte finns någon kollektivtrafik och man får kallelse till lasarettet i stan? Det finns något som heter ”Plustrafik”. Två gånger i veckan kan de som bor dit bussarna på Gotland inte går (t ex Sundre) få  åka plustrafik som är gemensam taxi. Visserligen blev jag tvungen att ändra tiden på sjukhuset till rätt dag, men sen. Klockan åtta stod en taxi utanför dörren, vi var tre som åkte norrut och fyra som delade på taxin på hemvägen. Jag fick se både Guldrupe och Grötlingbo på hemvägen, Gotland i vinterskrud (det är en hel del snö norrut). Riktigt roligt var det!

Vi prenumererar numera på ett antal tidskrifter som yngsta dottern är grafisk designer för. I Modern Psykologi finns alltid en ”redaktionsfråga” som alla i red. ska svara på. Frågan i senaste numret var Vad är ditt drömhem? Dottern svarade med egen kock . Ja det vore en dröm…

Det talas mycket om att vi ska uppnå balans på olika sätt. Jobb och fritid. Vila och aktivitet. Tårar och skratt. Land och stad. Utveckling och bevarande. Natur och exploatering. Vått och torrt. Ibland har vi ord som täcker in de här tillstånden i balans: lagom mätt, harmonisk, behaglig och liknande. Balans går hand i hand med stabilitet. När man väl fått den där gungbrädan att ligga still horisontellt, så gäller det sen att bevara det horisontella läget. Ju stabilare brädan ligger kvar där i horisontalläget, ju bättre är det! Kommer du ihåg hur svårt det var att hålla en gungbräda i balans när man var liten? Och även om man klarade det, så var det ju bra mycket roligare att rubba balansen och få fart på gungandet igen. Det roliga var inte alls att få gungbrädan i balans, utan det roliga var att känna hur det ilade till i magen när man lyftes högt upp i luften och sen i rasande fart for ner mot marken och helst klarade att dämpa farten med fötterna, fast ibland gick det så himla fort att det var härligare och vildare att bara låta brädan studsa ner i backen så att man lyfte från brädan och fick hålla fast sig så gott det gick. Det var ju DET som var det härliga! Vem har lurat i oss att livet går ut på att hitta balansen? Vem är det som vill sitta där blickstill på ena änden av en gungbräda och oroa sig för att något ska rubba balansen? Oj, för mycket fritid där, attans det blev en arbetstimme för mycket den här veckan, blev jag för glad och har jag ätit för lite mat? Så snart vi tar i och gör något med själ och hjärta riskerar vi att tappa kontrollen på balansen och jag tror att balanstänket lätt gör att man får dåligt samvete, eftersom det alltid finns något att göra för mycket eller för lite av. Nej, skippa balansen säger jag! Fundera över hur du är när du är som bäst? Vad är det du gör när du känner att du är i dans med dig själv? När känner du dig så där härlig och vild? Jag gillar inte balanstänket därför att det lurar oss att se bilder av en inre, stillastående gungbräda i balans och när den väl rör sig, ja då rör den sig bara upp och ner. Hur kul är det i längden? Nej, tänk hellre på yin och yan-symbolen. Tänk på livet som en dualism med två krafter som är aktiva och tillsammans får de fart på ditt liv som är som en boll. Krafterna skapar en dynamik som ger utveckling. Om du tänker så är det ingen mening med att försöka vara lagom eller i stillastående balans, nej då får livet mening om du hänger dig i olika aktiviteter, går in i dem med liv och lust för att sedan återhämta dig och fylla på med annan kraft. Ditt livs boll rullar vidare. Det ilar i magen och ibland går det så fort att du känner dig vild och sen tröttnar du, som ett barn och kastar dig i gräset och bara känner med hela dig hur härligt det är att ligga där helt tom på kraft för ett ögonblick, innan du plötsligt börjar suga upp kraft från marken med hela din kropp så att du blir stark och hel. Vila och aktivitet, aktivitet och vila - Ja! Men inte för att upp nå balans, utan för att få kraft att hålla livets boll rullande.

En snabb uppdatering angående skillnaden i spridning av mina mixar. Jag skrev ju tidigare om skillnaden på Soundcloud och Mixcloud.

På Soundcloud har jag på tio dagar fått 51 spelningar och 3 hjärtan.

På Mixcloud har jag på två veckor fått 9 spelningar.

Väldigt blygsamt, men det finns ju en lång svans här också.

För att ytterligare spä på till Soundclouds fördel så har de helt och hållet gått över till HTML5-widgets som standard. Strålande!

Nu finns dessutom Fredagsmixen på iTunes som podcast.

Gotlands tidningar, GT, har en stor guldgruva i sitt arkiv. I hur många år som helst (sedan 70-talet?) har de fotograferat alla förstaklasser på skolorna på Gotland.

Nu lägger de ut en bild lite då och då på sin Facebook-sida, gärna klasser som folk har önskat att se. 

Det är genialiskt. Man taggar sig själv och de klasskamrater man har koll på och bilden sprids snabbt bland alla inblandade. Visst, det är få som berörs direkt av bilden, men är klassen från de åren man själv gick i ettan så kollar man så klart extra noga, och det är hur kul som helst när bilden börjar bli ordentligt upptaggad. Exponeringen blir ju väldigt stor när det taggas och delas.

Så enkelt, så liten insats rent resursmässigt, men som skapar så mycket glädje och engagemang. Så lokalt! Nu väntar jag såklart på Hörsne skola 81/82.

Det enda man skulle kunna önska är ju att bilderna lades i ett eget album så man lättare hade koll.

När de nya moderna snabbåtarna blev aktuella ställdes dessa mot långsamma gamla och omoderna båtar som Tjelvar, Graip mm. Det var som en dröm att vi skulle få nya moderna fartyg anpassade till Gotlandstrafiken. Ingen kunde vara emot detta och allt applåderades av alla. Gotlandsbolagets båtar höll verkligen hög klass när man jämför med dess [...]

...och i Rone också för den delen.

Idag har Joakim träffat den andra hantverkaren för badrumsbygget. Han kändes bra, seriös och stabil och redan på måndag kommer bygget att dra igång. I helgen blir det till att ta fram släggan och riva med andra ord. Härligt, härligt!

Kvällen har annars tillbringats på radiohuset här i Visby. Där mina duktiga femmor tagit sig vidare till semifinal i Vi i Femman. Stolt och glad med andra ord!

Hörde igår ett rätt skojigt inslag på P3 där man diskuterade vad som egentligen hände med alla de här banden som skulle ”rädda rocken” i början av 00-talet (även om den diskussionen sedan kom av sig lite och istället kom att handla om gitarrens vara eller icke vara inom dagens musik). Man radade upp namn som White Stripes (upplösta 2011), The Strokes (långa pauser mellan plattorna, verkar på väg att dö sotdöden), Kaiser Chiefs (skivorna verkar nu bli allt sämre) och Franz Ferdiand (dito) samt The Hives (dito?) och undrade vad som hänt då man nu konstaterade att annan musik formligen regerade. Den mest intressanta poängen var när man nämnde att PJ Harveys ”Let England Shake” (som bekant en Rootmoset-favorit under 2011) just nu hade sålt i runt 69 000 exemplar i USA medan rapparen Drake, som jag knappt vet vem det är även om jag snabbt skummat några av hans plattor, samma år släppte ett album som i USA sålde 1,1 miljoner exemplar. På samma vis är det förstås med ett stort antal andra stjärnor som gör lättare dansmusik eller R’n’B och liknande. Alltså att de i fråga om försäljning slår vissa rockband med hästlängder. Därtill blir det (om jag ska skämta lite om vår egen krets) kanske lite komiskt när man tittar på Popgiss och alla andra giss vi anordnar här i Visby och den musikaliska representation som där förekommer. Ska jag vara ärlig så kanske ”musiknördgiss” hade varit ett mer passande namn med tanke på oss som deltar. För den typiske popgissaren på Gotland är en person som lyssnar på PJ Harvey. Eller Elvis Costello. Eller Neil Young. Och han (det är oftast en han i alla fall) lyssnar INTE på Drake, Jay-Z eller Lady Gaga. Om man generaliserar grovt. Men om tävlingen däremot bestod av den musik som ligger på listorna så skulle den se helt annorlunda ut. Följaktligen är Popgiss lite av ett rockmusikens Fort Alamo. I kommersiell mening är den traditionella rocken (i alla fall just nu) i sönderfall medan dansakter numera börjar sälja ut arenor. Själv känner jag, som ju inte är den typiske rockern utan faktiskt kan en hel del om dansmusik, kanske inte samma ångest som en del andra personer men jag jublar heller inte över att dansakter kan fylla Globen. För det är ju, som så ofta, ”fel” dansmusik som nu fyller arenorna: den mest utslätade. Inte Skrillex utan tyvärr grejer som Avicii. Hur som helst verkar den här revolutionen pågå i det tysta utan att vi ens diskuterar den. The musiknörd won’t listen. I övrigt är det faktiskt rätt kul att ta del av vissa personers musikaliska historia, särskilt när man själv befinner sig riktigt långt ifrån den. Förra veckan hörde jag en intervju med Ison & Fille (som i min värld är ännu ett par goa rappare från your average förort även om jag nog såg dem spela sig själva i den galna serien ”Lennartz”) diskutera sina ungdomsfavoriter av vilka de främsta av Wu Tang Clan. Som jag ofta sagt förut så var det ungefär där jag helt slutade lyssna på hip hop men givetvis måste ju all den här senare hip hopen ändå ha betytt enormt för de som var bara några år yngre än mig. På samma vis var det då jag häromkvällen hörde de redan farligt uttjatade damerna i First Aid Kit sitta och spela sina favoriter där exempelvis Bright Eyes och Joanna Newsom ingick. Ingen av dessa exempel hade jag aldrig hört talas om för bara två år sedan. Tydligen hade tjejerna just Bright Eyes som sina särskilda favoriter (och de fick ju senare jobba med delar av orkestern och även turnera med den). Själv har jag just ingen relation till den här nyare indierocken men det är väl ungefär som om jag skulle försöka förklara Rides storhet 1989 – 92 för någon yngre person. Annars lär det bli en riktig helaftonshelg nu. Börjar med lite tävling i afton och så lär den väl sluta någon gång på söndag morgon då Soundtrack går av scenen. The Weekend starts here.

Sent igår kväll ringde de från lasarettet för att lugna oss. Åke hade piggnat till igen och mådde bättre. Alla har vi ju varit lite skärrade efter det som hände igår, så det var gott att få höra att tillståndet förbättrats. Det var rart och omtänksamt av dem tycker jag.

-Jag tänkte att det kunde vara bra att veta inför natten, sa syster Elinor.

Idag har det snöat en del, men just nu skiner solen så vackert och om en stund ska vi (Eva och jag) åka in till Visby och se hur det är med sjuklingen.

Jag har varit på sjukgymnastiken på förmiddagen och nu har vi just ätit lunch.

Varmt tack för all medkänsla och alla hälsningar i bloggen, de värmer verkligen och det är fantastiskt att veta att det är så många som tänker på oss. Tack!

Share on Facebook

Nu har jag haft ledigt och inre tjänst länge nog. Dags att ta på sig komikerselen och ge sig iväg igen. Första anhalten ligger inte så långt bort, närmare bestämt ca 12 minuter med taxi efter rusningstid. Adressen är Surbrunnsgatan 33 och stället heter Norra Brunn. Tänk att du fortfarande kan få se ståuppkomik av bästa märke där fem kvällar i veckan sedan 1990. Det måste vara underhållningsrekord eller nåt i Sverige.

I kväll uppträder jag tillsammans med Eric Löwenthal, smart, politisk och sympatisk komiker från de södra förorterna, och Elina Du Rietz är konferencier. Hon och jag åker snart ut på vägarna tillsammans med Karin Adelsköld. Du kan se vårt turnéschema under Vad Gör Jag här ovan.

Vi tre är också med när den årliga showreelen av kvinnliga komiker går av stapeln på Hamburger Börs 7 mars under titeln Bara Brudar. Missa inte det om du är i Stockholm den dagen.

Nej, nu måste jag hitta på lite nya skämt, det har ju hänt en hel del sedan mitten av december. Känns det inte som om alla partier har bytt partiledare sen dess t ex? Så veeem kan man liiiita påååå?

Hej på er!

Hoppas ni haft en fin dag! Här på ön har vintern och snön kommit med besked och kylan ser ut att hålla i sig! Lovely!

Vi fortsätter att planera och fundera kring badrummet. Imorgon kommer den andra byggaren ut till oss och känns det bra så kommer arbetet att dra igång redan i nästa vecka. Vi håller tummarna för att det kommer att fungerar. Hursomhelst funderar vi på det här med golvvärme. Vattenburen känns inte aktuell då vi inte kör pelletspannan hela året. El är ju det som återstår då, Igår fick vi upp ögonen för det här med golvvärmemattor. De är ju bara några millimeter tjocka och ska kunna läggas direkt i kakelfixet. Är det någon av er där ute som har erfarenhet av detta? Fungerar det bra? Är det prisvärt?

    

Dagarna dem går och går och det stora äventyret närmar sig... Allt praktiskt börjar reda ut sig och se sitt slut, det känns skönt och tryggt nu. Nu kan man börja bli pirrig inför resan. Lördagen den 4 februari ska vi träffas hela gänget i Klintehamn och baka empanadas (chilenska piroger) MUMS. Då är det dessutom 1-års jubileum på min viktresa. Jisses, ett helt år sedan jag började...det kändes som en evighet i början men nu har det alltså redan gått ett år. Att få fira den dagen med empanadas är verkligen inte helt fel! För nu är det sista veckan på hårddieten. På måndag börjar jag lägga till en måltid handfast minus för att sedan öka på med två veckan därpå. Sedan får vi se hur nöjd jag känner mig med vikten. Idag ligger morgonvikten på 67,8 kg. För ett år sedan låg den på nästan 100 kg....